En morgon för ett par veckor sedan hände något som gjort mina resor till jobbet lite mer omständiga.
Jag satt som vanligt på bussen med min kaffe och tittade ut genom fönstret när jag plötsligt hörde ett hej. Jag tittade upp och såg en leende kvinna jag aldrig sett tidigare passera mig. Väluppfostrad som jag är sa jag hej tillbaka och tänkte inte mer på det. Morgonen efter kom hon fram och frågade om hon fick sitta bredvid mig. Redan i det här stadiet borde jag anat att det här skulle kunna bli jobbigt, för jag tyckte hon verkade lite skum, men jag ville inte vara otrevlig så jag svarade ok. Efter ca 30 sekunders konversation frågade hon rakt ut
- Är det ok om jag är din vän?
Jag tyckte frågan var aningen obehaglig men svag som jag är svarade jag:
-Visst.
Det skulle jag inte gjort, för följdfrågan var:
- Vi kanske ska ses någon gång?
Nu tyckte jag att hon började bli lite för "creepy" så jag var tvungen att, snällt men bestämt, säga nej. Jag tror hon tog det bra men jag är fortfarande lite "nojjig" över att hon ska ta reda på vart jag bor och trycka ner bajs i brevinkastet som hämnd. Jag fick reda på att hon bor ganska nära mig och eftersom jag inte vill springa på henne igen så har mina resor till jobbet, som jag tidigare gjorde halvsovandes, blivit värsta projektet eftersom jag måste smyga, se mig om och gå omvägar till närmsta tunnelbana istället för att ta bussen.
Jag får nog hålla mig borta från bussen i åtminstone ett halvår, sen ska väl allt vara som vanligt igen. Alternativt köpa bil.
