Koookoooo!
En morgon för ett par veckor sedan hände något som gjort mina resor till jobbet lite mer omständiga.
Jag satt som vanligt på bussen med min kaffe och tittade ut genom fönstret när jag plötsligt hörde ett hej. Jag tittade upp och såg en leende kvinna jag aldrig sett tidigare passera mig. Väluppfostrad som jag är sa jag hej tillbaka och tänkte inte mer på det. Morgonen efter kom hon fram och frågade om hon fick sitta bredvid mig. Redan i det här stadiet borde jag anat att det här skulle kunna bli jobbigt, för jag tyckte hon verkade lite skum, men jag ville inte vara otrevlig så jag svarade ok. Efter ca 30 sekunders konversation frågade hon rakt ut
- Är det ok om jag är din vän?
Jag tyckte frågan var aningen obehaglig men svag som jag är svarade jag:
-Visst.
Det skulle jag inte gjort, för följdfrågan var:
- Vi kanske ska ses någon gång?
Nu tyckte jag att hon började bli lite för "creepy" så jag var tvungen att, snällt men bestämt, säga nej. Jag tror hon tog det bra men jag är fortfarande lite "nojjig" över att hon ska ta reda på vart jag bor och trycka ner bajs i brevinkastet som hämnd. Jag fick reda på att hon bor ganska nära mig och eftersom jag inte vill springa på henne igen så har mina resor till jobbet, som jag tidigare gjorde halvsovandes, blivit värsta projektet eftersom jag måste smyga, se mig om och gå omvägar till närmsta tunnelbana istället för att ta bussen.
Jag får nog hålla mig borta från bussen i åtminstone ett halvår, sen ska väl allt vara som vanligt igen. Alternativt köpa bil.
Jag satt som vanligt på bussen med min kaffe och tittade ut genom fönstret när jag plötsligt hörde ett hej. Jag tittade upp och såg en leende kvinna jag aldrig sett tidigare passera mig. Väluppfostrad som jag är sa jag hej tillbaka och tänkte inte mer på det. Morgonen efter kom hon fram och frågade om hon fick sitta bredvid mig. Redan i det här stadiet borde jag anat att det här skulle kunna bli jobbigt, för jag tyckte hon verkade lite skum, men jag ville inte vara otrevlig så jag svarade ok. Efter ca 30 sekunders konversation frågade hon rakt ut
- Är det ok om jag är din vän?
Jag tyckte frågan var aningen obehaglig men svag som jag är svarade jag:
-Visst.
Det skulle jag inte gjort, för följdfrågan var:
- Vi kanske ska ses någon gång?
Nu tyckte jag att hon började bli lite för "creepy" så jag var tvungen att, snällt men bestämt, säga nej. Jag tror hon tog det bra men jag är fortfarande lite "nojjig" över att hon ska ta reda på vart jag bor och trycka ner bajs i brevinkastet som hämnd. Jag fick reda på att hon bor ganska nära mig och eftersom jag inte vill springa på henne igen så har mina resor till jobbet, som jag tidigare gjorde halvsovandes, blivit värsta projektet eftersom jag måste smyga, se mig om och gå omvägar till närmsta tunnelbana istället för att ta bussen.
Jag får nog hålla mig borta från bussen i åtminstone ett halvår, sen ska väl allt vara som vanligt igen. Alternativt köpa bil.
posted by SonnyBoy at 16:04
8 Comments:
Jag tycker det låter som Peter Tollners (hette han så?) syster. Alltså han som bara kunde dyka upp från ingenstans mitt i viksjö och typ säga "jag har händerna bakom ryggen!" eller "har du sett mig slåååå!" (om man knatade runt med golfklubbor).
Stockholm har blivit ett riktigt psycho-kids-fäste.
..hahaha! Fy så orättvist, du ville ju bara vara snäll och artig. Detta påminner mig om en kompis som spelar golf i närheten av en psykavdelning. Kanske får till ett inlägg om det. Jaja. Än har ju inget hänt, så ta det bara lungt!
Köpa bil röstar jag för (eller en egen buss kanske?). Du bör dock ha garage i så fall. Annars vet du ju garanterat vem som har gått "lös" på "kärran" med nycklarna. Håll dem kort, att beväpna sig kanske kan vara ett alternativ annars? Eller ta vägen via Södertälje, Strängnäs, Enköping och Bålsta till jobbet?
Ja du Räven, nu när du nämner det så är det inte helt omöjligt att dom är släkt.
112>> Jag får nog singla slant mellan tårgas och klippkort på mälarbanan:) Vinst hur det än blir.
Blygis>> Golf bredvig psykavdelningen hahaha, berätta...
Det är nog bäst att jag går omvägar och håller mig borta ett tag framöver. Hon har förmodligen en lös skruv i huvudet och den vill jag inte börja jucka på.
Kevinge, en kompis som spelar där...upptäckte en flicka som satt och satt satt där i flera timmar. Det föll sig ju så att han till slut nickar till henne under dagens lopp, och undrar säkert varför hon sitter där. När han sen skall åka hem, reser hon sig upp och tar rygg på honom. Hehe..varpå han börjar bli nervös, fattar att det är ngt vajsing. Minns inte säkert, men ngn av dem hälsar väl på den andre igen, medans hon fortsätter bakom honom.. Han är artigheten själv, och frågar om han kan hjälpa på ngt vis. -"Ja...jag vet inte vem jag är"..O well, det slutade bra, men han hann bli ordentligt rädd innan.
Ordentligt nedkortad här, men du kanske förstår hur rädd han hann med att bli.
Hahahaha,, jobbigt. Kan se framför mig hur hans steg blir snabbare o snabbare (o hennes också).
Ofta är det ju ingen fara, men man har väl sett på alldeles för många skräckfilmer.
Du är skyldig mig en flaska luktsalt. Stor.
Tack på förhand.
luktsalt??
Skicka en kommentar
<< Home