tisdag, januari 02, 2007

Då så

Nu är jag helt frisk i hälsenorna... men till vilken nytta.
Nu är det definitivt. I dag tog jag beslutet, efter en längre tids velande, att det inte blir någon mer löparsatsning. Ett beslut som för inte så länge sedan kändes tungt att ta känns i dag jäkligt lätt. Det är inte så att jag aldrig mer kommer ta ett löparsteg men jag är inte motiverad att ligga o nöta de 10-15 mil i veckan som behövs, känner ingen glädje i det längre. Jag är helt enkelt trött på allt som heter löpning och friidrott. Jag var ute och sprang lite igår och även om det var skönt så var jag less på eländet efter en halvtimme. Jag skrev i något tidigare inlägg att jag ville göra en mara innan jag lägger av helt men i dagsläget känns det helt oviktigt.

8 Comments:

Blogger Blygisens betraktelser said...

Aha...det var det här beslutet du pratade om att du var tvungen att ta, antar jag. Ja, du är modig du, som iaf tar beslut. En annan går ju runt och velar som en tönt, dagarna i ända.
Nu önskar jag dig en god fortsättning på ditt "nya" liv!

13:36  
Blogger SonnyBoy said...

Njää, besluten jag skrev om är mer jobbrelaterat. Någon tönt tror jag inte att du är, ibland måste man ju tänka igenom sina beslut;)Vi sitter nog i samma båt du och jag, vela har varit mitt andranamn.

14:26  
Blogger ettett2 said...

Starkt jobbat! Inte det lättaste att lägga av med något som "hängt med ett tag".

Angående "maran" så fixar du väl den baklänges och på händer under tre timmar, det rör sig väl mest om en formalitet. :)

15:09  
Blogger Blygisens betraktelser said...

Jamen, du har så rätt, kloke Sonnyboy. Man måste tänka igenom saker och ting inann man tar beslut. Så rätt så. Plus att det underlättar om man har ngn mentor eller riktigt smart och god vän att rådfråga. Jaja....

Haha, ettetttvå är en riktigt positiv man han.

15:25  
Blogger SonnyBoy said...

Om det blir någon mara någon gång så ska jag iaf göra allt vad jag kan för att undvika det som hände en viss pilot som vi känner.. dvs att bli omsprungen av en snubbe med kryckor.

16:13  
Blogger Blygisens betraktelser said...

hehehe.....han kanske har kondis som en väninna till mig har? När hennes blivande makes mor frågade henne om hon motionerar ibland, svarade hon- på sitt ödmjuka vis- : Jag springer till bussen, det räcker bra så.
( Nej, hans familj har inte bildat en fanclub för henne)

Annars är det ju märkligt hur man lyckas bli omsprungen av en med kryckor, menar jag.

19:36  
Blogger SonnyBoy said...

Blygisen>> Men det kom ju aldrig fram hur långt hon springer... det kanske är 10 km till bussen hon brukar åka med:)

Hur man lyckas bli omsprungen av en med kryckor.... det undrar jag oxå, får mig ett gott skratt varje gång jag tänker på det, helt ofattbart.
Har en annan kompis som blivit omsprungen av en person iklädd en blå smurfdräkt, ganska jobbigt det också.

22:38  
Blogger Östermalmsräven said...

Jo det är klart vad ska du med en till mara och göra, sånt där är överskattat.

Springa i små shorts har ju dock varit en stor del av ditt liv ett ganska långt tag nu så det är klart beslutet att lägga av är en stor grej.

Men what the fuck, du kan ju alltid göra en Jay Z om du ångrar dig.

08:09  

Skicka en kommentar

<< Home