What is going........
Är bara tvungen att slänga upp denna underbara låt nu när det är helg o allt, sådan här musik görs inte längre....
Ian Brown när han är som skönast, jävligt dryg och jävligt nonchalant, men på ett härligt sätt.
Må hväl
Ian Brown när han är som skönast, jävligt dryg och jävligt nonchalant, men på ett härligt sätt.
Må hväl


2 Comments:
Gud vilken gåshud! Träffade den underbara Ian Brown en extremt kul festnatt med hela Stone Roses (minus Reni - som fått lämna bandet bara ett par veckor tidigare) i Göteborg 1994. Ska berätta hela historien om den natten någon på min blogg. Men en sak kan jag säga redan nu. Stone Roses var ju rätt stora och hade livvakter med sig ut och så. Den enda som inte hade livvaktsskydd var Ian Brown. T.o.m. livvakterna hade respekt för honom. Han ägnade hela sitt liv åt kampsort innan Stone Roses slog igenom 1989. Så det finns grym täckning för den självsäkra attityden.
Den här låten ger mig gåshud på hela kroppen, den är så fruktansvärt bra. Den där I don´t give a fuck-attityden klär honom verkligen.
Kampsport, det va som tusan.... finns en film på youtube där han tjafsar med en vakt på scenen. Medans hela bandet ger sig på vakten så står Ian i bakgrunden o ger några tjyvsparkar, fast det är klart, vakten väger 1oo kg+ .
Berätta gärna om festnatten, skulle va jäkligt kul att läsa.
Skicka en kommentar
<< Home