Friidrott

I måndags åkte jag och en kompis iväg för att kolla på Norrteljegalan, en större tävling med internationellt motstånd som ingår i en grand prix-serie.
Kompisens flickvän sprang men lyckades inte riktigt. Hon har iofs redan klarat kvaltiden till EM men måste ändå visa att hon kan springa stabilt runt den tiden. Nu har hon två tävlingar kvar att prestera bra tider på. Det är fyra tjejer som slåss om tre EM-platser och jag hoppas och tror att hon blir uttagen med tanke på alla de finnkamper och landslagsuppdrag hon har gjort tidigare. Hon har rutinen på sin sida.

För mig och kompisen var det första gången som vi agerade åskådare på dessa sammanhang. Kompisen har tagit uppehåll/lagt av och jag har varit sjuk i veckan + att motivationen inte är på topp för tillfället. Så det här är min första sommar som jag inte behöver planera allt efter löpningen.
Jag måste säga att det kändes ganska bra att vara åskådare för en gångs skull, avslappnat. Jäkligt skönt att glida runt och träffa gamla kompisar samt att sitta i solen och kolla när Rybakov & Thörnblad hoppa höjd, Kallur springa korta häcken och kunna följa samtliga löpgrenar.
En ganska rolig incident hände när tjejerna som skulle springa 100m häck kom till startlinjen, det blev knäpptyst på HELA läktaren. Anledningen var det norska superlöftet Christina Vukicevic, som har utseendet med sig, som gjorde folk stumma. Kompisen sa:
- Det här är nog det bästa startfältet på svensk mark, någonsin.
Då syftade han inte på deras kvaliteter som löpare.
Tror ingen vet hur det gick i själva loppet

Vet inte om det är bra eller dåligt men jag blev inte alls sugen på att tävla. Har inte heller saknat löpningen under tiden jag varit sjuk.

Även om motivationen varit låg i år så har jag ändå tränat på och kommit upp till en hyfsad nivå. Mitt mål var att springa SM som går på hemmaplan. Men i och med en släng av influensa och annat strul så har jag bestämmt mig för att skita i allt. Ska man kunna prestera hyfsade resultat så måste man ha harmoni på alla plan och glädje i vardagen. Det har jag inte nu så då är det bara att lägga ner skiten. Jag känner inte att jag har "det där" som krävs.
Jag kommer förmodligen forsätta springa en hel del i sommar, men bara för att underhålla formen ifall jag skulle få suget tillbaka i höst. Har alltid velat springa marathon medans jag fortfarande är aktiv på elitnivå, bara för att se vad jag kan prestera. Men blir det inget så blir det inget, för tillfället känns det som det kvittar.

Framtiden får utvisa hur det blir med löpningen. Jag har sprungit tävlingar sedan 1985 så det känns jobbigt att bara lägga av tvärt. Men jag kan inte se mig själv snöra på mig löpardojjorna bara för att sticka ut och motionera, det är inte därför jag håller på.